Småfågel gul röd svart
Hem / Djur & Husdjur / Småfågel gul röd svart
Fjäderdräkten domineras av mjuka gröna och gula toner som ger fågeln ett varmt och livfullt utseende. Talgbollar och grankottar är favoritkost under vintern, annars är favoritfödan att hacka fram insekter ur stammar och stubbar. Pilfinken ses ofta i små flockar vid fågelbord eller bland buskar, där den rör sig snabbt och nyfiket.
Förväxlas lätt med gråsparven men är lite mindre än dess väldigt vanliga småfågelkompis.
Grönfink – lyser klart och tydligt
Grönfinken är en kraftigt byggd och kompakt liten fink.
Hanen har svart hjässa och haklapp, vilket honan (bilden) saknar.
Grönsiskans antal varierar kraftigt eftersom den är en så kallad invasionsfågel och beräknas variera mellan 400 000 och en miljon par årligen.
Gulsparv – räknar till sju
Gulsparven är en liten och kompakt fågel med ljusgul undersida, brunstreckad rygg och tydliga gula fält på vingarna.
Har ett karaktäristiskt, hest varningsläte. Känns igen på sin roströda bringa och bulliga form. Kort, spetsig näbb. Hanen (bilden) är röd på bröstet där honan är gråbeige.
Domherren har en lågmäld sång men lockar med en mjuk och melodisk vissling.
Källor: Nrm.se, Fågelvärlden, fågelböcker
15 vanliga stannfåglar i Sverige
Grönfink, Carduelis chloris
Vanlig vid fågelbordet och trivs i städer och trädgårdar.
Dras till tistlar och kardborrar. Känns igen på den svarta kindfläcken och den lilla svarta haklappen. Är ofta platsen trogen år efter år.
De blå och vita vingmarkeringarna skimrar i solljuset när den flyger. Med sitt milda kvitter och sin färgglada fjäderdräkt är grönfinken en välbekant syn i trädgårdar, särskilt när den sitter och putsar sig i solskenet eller tävlar med andra småfåglar om platsen vid fågelmatningen.
Steglits – färgstark fågel
Steglitsen är en liten och färgstark fågel, omkring 12 cm lång, med gult bröst, olivgrön rygg och tydliga svarta och gula vingmarkeringar.
Känns igen på sin svarta dräkt (honan är brun med brun näbb) och orange näbb. Kan misstas för talgoxe, men observera den blå hättan. Nötväckan har dessutom förmågan att minska hålet till fågelboet på egen hand för att skydda mot aggressiva fåglar.
Gråsiska – håll koll på det röda
Gråsiskan är en liten och livlig fink med brun rygg som dessutom är streckad, och ljust beigt bröst med svaga mörka fläckar.
Hanen har en karaktäristisk, gul kant längs vingen. Häckar gärna i täta buskage som bland tujor och enbuskar. Hanen (bilden) har rött på bröstet, vilket ungfåglar och honor inte har.
Grönsiska – mörka streck är kännetecken
Grönsiskan är en liten fink med ljusare grön rygg, gulgrönt bröst och tydliga gula markeringar på vingarna.
Visst hör man den direkt i huvudet?
Blåmes – leta efter det blåa huvudet
Blåmesen är en liten, färgstark fågel med klarblå hjässa och vita kinder som lyser mot det blå. Känns igen på sin rosabeige kropp med ett tydligt, blåsvart mönster på vingarna. Under häckningssäsongen bygger den ett litet bo i täta buskar, och den kvittrar med ett mjukt, drillande ljud som gör den lätt att känna igen även på avstånd.
Nötväcka – med unikt rörelsemönster
Nötväckan är en liten, slank fågel med blågrå rygg, vit undersida och ett karakteristiskt svart ögonstreck.
Det är den enda fågel som kan knäcka körsbärskärnor!
Koltrast, Turdus merula
Vår största trastfågel och Sveriges nationalfågel. 17 cm lång. 14 cm lång.
Rödhake, Erithacus rubecula
Är i södra Sverige vanlig vid fågelbordet, men mer en skogsfågel norrut.